http://svensktkonsthantverk.mamutweb.com

02/13

02/13

STRUKTURERNA ÄR FÖR MIG SOM EN PALETT 

Under vår senaste Stockholmsresa gjorde vi två nya intressanta bekantskaper, båda keramiker och medlemmar av Blås & Knåda. Den ena av den, Carl Richar Söderström, arbetar i svart och vitt och lägger ned mycken tid och möda på att förse sina arbeten med strukturella detaljer. Vi träffade honom i hans verkstad vid Lundagatan.

 

LIVET ÄR EN ENDA STOR GJUTNING

Ytterligare en mycket angenäm bekantskap under denna Stockholmsresa gjorde vi i Magdalena Nilsson, keramiker och medlem av Blås och knåda. Liksom Carl Richard Söderström faller hon rejält utanför det man vanligen förknippar med keramiskt konsthantverk. Visst gör hon koppar och skålar också, men mest utmärkande för henne är de helgjutna betraktelserna över företeelser, fynd och förväntningar.

 

BODA LEVER UPP IGEN

Det var på vippen att den ärevördiga svenska konstglasindustrin gått i graven för tio år sedan. Så skedde dock inte, då nya krafter tog över med krampaktigt innovativa idéer om hur slipstenen skulle dras för att anpassa till en smaknivå som klassicisterna Lindstrand, Gate och Hald i okonstens och smakförflackningens tidevarv nog skulle ställt sig ytterst frågande inför. Men går det så går det. Boda lever som sagt up åtminstone tills vidare.

 

EXISTENTIELLT BRODERI

Elisabeth Eriksson är en makalös brodös med ett närmast unikt bildspråk som ligger mycket nära måleriet. Hon blandar abstrakt och föreställande och arbetar i moulinégarn, som går att delta i flera trådar och ligger platt mot underlaget och kan fås att skifta i olika dagrar när stygnen vänds åt olika håll. Bo Borg träffade henne på Konstepidemin i Göteborg.